Vi hann knappt börja våran resa hem när vi åker över en bro och Anders ropar "Stanna bilen, någon tänker hoppa ifrån bron". Hans pappa trodde att han skämtade med ganska snabbt vände vi bilen och åkte iväg, Anders hoppade ut och mycke riktigt.. Där står en kille och gråter på andra sidan räcket.

 

Mer än det såg jag inte av killen, vi åkte bort med bilen och hans pappa gick också bort.

Jag ringde 112 och berättade läget.

Där började väntan, ska han hoppa? Vem är han, varför gör han så?

Ja ni kan tänka er alla tankar som rullar i huvudet, och ni som har barn förstår att bara tanken på att det skulle hända ens barn någonting är så skrämmande att man får ont i magen.

 

Tänkte på pojkens föräldrar och kände att det gjorde ont i "mamma-hjärtat" som jag brukar säga.

 

En till kvinna hade också sett honom direkt efter oss, ringt 112 och stod ute och frös i väntan på vad som skulle hända. Jag satt kvar i bilden med Tilde och Anders syster Frida som underhöll henne medans jag gick ut och kikade ibland och pratade med den andra kvinnan.

 

Tillslut kom polisen, tiden går och killen klättrar över räcket. Vilken lättnad!

Anders kommer tillbaka och vi får höra lite om den stackaren..

 

Han är ett flyktingbarn som har kommit till Sverige helt själv, hans hela familj är mördad.

Behöver jag säga mer? Kände tårarna i ögonen.. Kan ni ens tänka er hur det måste vara?

Han kommer hit ensam, ingen förstår honom, inget hopp om framtiden och hans familj är död.

 

Vi har det bra, kom ihåg det och kom ihåg varandra!

 

 

 

Ikväll tänder vi ljus för honom och hans familj.

Och alla andra ensama flyktingbarn.