Ja, vecka 11+5. En svullen mage, men nog har den ändrats en del.
Fortfarande ofattbart att jag har en liten bäbis där inne, vill så gärna gå på ett ul så man får se på riktigt :)
En otroligt snygg bild också, men när jeansen är trånga åker pappas gamla långfillingar på!

Veckan före jul fick jag och min sambo A fick reda på att vi väntade barn. Jag misstänke det när mensen var sen ca 1,5 vecka, så jag tog ett test direkt på morgonen och det visade två streck.
I halvpanik/chock ropade jag på A som låg och sov, "Älskling, jag tror att jag är med barn". Han vaknade ganska snabbt som ni kanske förstår.

En lång månad har gått som har bestått av mindre trevliga hormonproblem som tex har handlat om att kramas med toaletten åt fel håll flera gånger varje dag. Först nu börjar det dock kännas verkligt att vi ska ha barn, då är det inte lika jobbigt! Sen att en arbetskollega råkade få reda på det direkt har hjälpt väldigt mycke när det har vart svårt att må så otroligt dåligt på jobbet men tvingats flina och säga att allt är prima. För att sen få klaga lite till henne ;) Det finns en mening med allt!

Vill så gärna berätta för alla och speciellt min älskade kusin som ganska nyligen har fått en son.. Snart!
Men ska skriva av mig här så dom får läsa hur allt har vart senare!

/A